DLNA tror jag verkligen blir en bra grej, många av mina favoritföretag är med med i skutan, HP, Samsung, Microsoft, IBM, Nokia o.s.v. Det blir trevligt när allt pratar med varandra, mobilen med skrivaren (utan tilläggsapp från HP som jag har idag), din telefon med min TV eller mina hörlurar, nästa grej jag köper måste ha stöd för DLNA.. eller hm., vänta, Nexus One verkar inte ha DLNA stöd, fast den kanske inte kommer till Sverige och andra sidan.. men nog är jag lite sugen på att testa Android. Precis som när jag igår blev lite sugen på en Iphone (för första gången någonsin eftersom jag inte gillar Mac) bara för att Taxi Sthlm sökte testpiloter till sin nya Iphoneapp, som stor konsument av Taxi Sthlm och appar blev nyfikenheten stor. Men jag har ju ingen Iphone och de emulatorer jag sett på nätet har det inte framgått i specen om de kan köra appar eller inte (det måste de väl kunna, vad ska man annars med en Windowsbaserad Iphone emulator att göra?) Vilket påminner mig om en annan gång för ganska många år sedan, när jah vandrade runt på Historiska muset (jag är ett stort fan av vikingar, och Historiska är mitt favoritmuseum, jag har till och med gått med i deras vänförening…), men tillbaka till ämnet, jag vandrade runt där och då frågade de mig om jag ville vara med och testa en ny pryl, en typ mediespelade från Ericsson, tror att den hette Idun eller något liknande, som man skulle gå runt med i utställningen och sedan spelade den upp en liten filmsnutt när man stod vid ett föremål som var Idun taggat. Problemet var bara att den stängde av sig varje gång den kört en filmsnutt och när jag kom tillbaka för femtioelfte gången till receptionen för att starta om den (det var någon nyckel eller så som krävdes) så sade de att de hade full förståelse för om jag ville avbryta, men “Hey, vikingar OCH tekni, det här är ju hur kul som helst”.

Nya prylar i familjen sen sist, min kille fick en mini-Samsung av mig i julklapp och jag fick en Wii Fit Plus bräda av honom :) Brädan är rolig med en massa olika träningssätt som skateboard och rockring(!), men jag kan också passa på att varna för att det även är en våg. Så första gången jag klev på den, satte den raskt ihop en deadline på sex månader för mig att gå ned i vikt för att nå mitt ideal BMI. Nu, två månader senare undrar brädan lite diskret om jag vill ändra deadlinen till något mer realistiskt :)

Men jag totalvägrar, har haft lite ont om tid att träna i januari / februari bara (jobbat 100% ute hos kund plus kvällar och helger med övriga kunder). Man kan också registrera djur och deras viktprofil så jag brukar väga mig med Greta som är en 1,5-årig fransk bulldogg som vi ofta passar. Hon har en stadigt ökande viktkurva så hon är bra att ha som vägningskompis, då kan man tänka att man själv åtminstone ligger konstant i vikt :) Jag funderade också på att skaffa en träningsscykel hem, såg nu att det även finns en till Wii, men hela fördelen med att motionscykla för mig är att man kan läsa en tidning eller se på film/TV, så jag skulle nog inte använda tillhörande programvara om den visar en “stig med omgivande natur”, då blir det lika tråkigt som att cykla i verkliga livet (promenera gillar jag däremot). Jag har också skaffat gymkort (som resten av Sveriges befolkning gör i början av året) och insett att det hänt en del på teknikfronten i gymet. “Koppla in din Ipod här” säjer mitt löpband på Balance Training. “Vill du spara dagens resultat på USB-minne” säjer den när jag är klar, och det vill jag ju :) Jag ska bara skapa ett webbkonto nånstans också så jag kan få ut lite statistik över mina (förhoppningsvis) förbättringar. Och, jag höll nästan på att glömma att jag köpt en nnya Vaio också. I love Vaio! På återseende!

Åkej, här kommer sista rapporten från en event, sen lovar jag att hålla mig till gadgets som vanligt, så jag får behålla Eric som läsare :) Detta skrivs på Viking Line båten Cinderella på Dataföreningens årliga IT-säkerhetskryssning. Under några år har jag varit med som arrangör, men nu är det skönt att bara åka med som ”ansvarslös” resenär :) Förutom hyttnyckel tilldelades vi också ett RFID kort och blev tillsagda att vi skulle se upp för vad vi hade för oss och med vem :) Dagen började igår med Symantecs Per Hellqvist som på ett mycket underhållande vis berättade om elakingarna i branschen och hur de arbetar. Vi fick exempelvis insikt i hur botmaster Ancheta, 21, som hade fler bottar än hans maskinpark kunde hantera, vilket resulterade i att han blev tvungen att delegera ut vissa delar av sitt botnät till hjälpsamma vänner. Per berättade också om deras affärsmodellerna, dagens internetbusar arbetar egentligen som ett normalt fungerade företag, med avdelningar som R&D (letar säkerhetshål), Manufactoring, Business development, Sales, Logistics, Investment. Och naturligtvis ingår även support, uppdateringar och buggfixar (den onda programvaran Storm uppdateras exempelvis var 15:e minut :) Vi är nu väldigt långt från den gamla bilden med okunniga scriptkiddies som använder färdiga program.

Per talade också om att dagspriset för ett fungerande kreditkort med CVV nummer ligger på sex cent och kreditkortsinformation används också som en egen valuta i dessa sammanhang (Jag har 25 kreditkortsdata, vad får jag för det?) Och killarna i Russian Business Network verkar stå för en stor del av den dåliga trafiken numera. Inom det ryska nätverket har de roliga namn som Godfather, Flyman och Flymans Uncle och bakom namnen döljer sig en del högt uppsatta ryska politiker. Varför det, undrar ni? Kanske deras åtalsimmunitet spelar in? :) Exempelvis kan Nordea trojanen för några år sen härledas till Flymans Uncle. Per sade också att när man jobbar i antivirussupporten så är det aldrig någon som har klickat på något, däremot har de alltid ”lånat ut” datorn. Men numera hjälper det sällan att “ingen exekverat något program”, eftersom det mesta trasslet kommer via SQL injections. Ett “bra” sätt när man vill sprida elak kod är att lägga upp det på sajter där folk inte ville erkänna att de varit (som barnporr o.s.v.). Annat intressant var när han visade sajten Dark Market, där exempelvis matrix001 säljer hologram med duvor på… (som för övrigt också används av Visa). Per berätta också om boven Dimitri som när han fick påhälsning av polisen stod och lagade en rejäl wok på spisen, men inte med ris och grönsaker, utan kreditkort, mobiltelefoner och hårddiskar. Han hävdade att han trodde att det var konkurrenter som var ute efter information. Typ.

Efter en dragning av Agneta Syren från Länsförsäkringar om psykopater och andra psykiska störningar (samt hur dessa påverkar kriminella sinnen) åt vi en trevlig middag och detta år blev kvällen inte allt för sen.. fick säkert tre, fyra timmar innan det var dags för champangefrukost :)

Första morgonföredraget hölls av Marcus Nohlberg under namnet “Automatiserad social engineering”. Marcus har skrivit en doktorsavhandling i social engineering och berättade att så många som 15-30% går på de allra enklaste social engineering tricken, i synnerhet om de förenklar för dem själva, exempelvis om de slipper “starta om datorn ifall de lämnar ut en kod”. Han frågade också hur många som ägnat sig åt dumpster diving (skojigt nog var det väldigt många fler än de som räckte upp handen när han frågade vilka som ser på tv-serien Lost, där antalet var noll). Spear phising (d.v.s. riktad phising) samt road apples (utplacerade USB minnen) nämndes också. När Marcus pratade Nigeria brev kom jag att tänka på en artikel i SvD om ett internetcafe i ett afrikanskt land där det satt skyltar uppsatta i lokalen där det stod typ ”Please, no Nigera letters from here! /Thanks, Staff”. Social media, som Facebook diskuterades också och Marcus berättade att han och hans studenter har skapat en bot som inte fastnar i deras filter. Bottens funktion är att den skapar ett konto och lägger till lite nya vänner i maklig takt.. Vi funderade också kring hur mycket ska man egentligen avslöja på Facebook, och hur mycket ska man skriva på en blogg? Inte speciellt mycket, sett ur ett säkerhetsperspektiv. Krångligt tycker jag. Nu använder jag förvisso inte Linkedin för (arbetsrelaterade) status uppdateringar, men jag kan absolut se enorma fördelar med att göra det om man exempelvis vill ha input från någon som löst ett problem man har. Lite som diskusions-forumsaktivitet, fast inom sitt eget nätverk, där man kanske är ännu mer benägen att hjälpa till och kanske ännu mer benägen att ge utförliga och korrekta svar. Jag har ju alltid gillat forum skarpt ur den synpunkten, mycket bättre än chatt, MSN, IRC och andra realtidskommunikationer.

Ett bra sätt att få stopp på den nya tidens hot är att ta bort den ekonomiska vinningen för de numera “rationella” hackarna som bara vill tjäna pengar. Exemplet “pump and dump” nämndes där man löst det så att om en aktie trissas upp via den typen av mail så begränsas handeln med berörd aktie i några dagar. Marcus introducerade oss också för Maple Story som är som en plantskola för framtida bedragare. Till skillnad från i WoW, World of Warcraft “straffas” man inte när man tar över någon annans konto, vilket resulterat i hyfsat avancerade samarbeten globalt bland ungdomar som tillämpar långsiktiga strategier för att tillsammans inge förtroende och hjälpa, dock med målsättningen att senare ta över kontot. Slutligen, vad menades då med automatiserad social engineering? Ja, exempelvis ryska programvaror som håller liv i många chattar samtidigt. Dessa har inte lika hög nivå som om konversationen skötts av en riktig människa, men räckvidden gör att det ändå är lönsamt (som spam). Nämnas kan också att Marcus använde för övrigt online presentations-programvaran prezi (.com) vilket var väldigt snyggt! Det påminner mig om att det står på min att göra lista över vilka grejer jag ska testa.. Marcus bloggar på nohlberg.wordpress.com.

Per Oscarsson från Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap pratade om klassificering av information och Patrik Håkansson från Ericsson om hot och risker i en global miljö. Patrik visade bland annat klipp ur Ericssons interna utbildningsfilm för säkerhet samt deras incidenthanteringssystem SIMS. Han berättade också att han är på väg att stationeras i Asien, vilket är ganska tacksamt ur IT-säkerhetssynpunkt för där händer ”aldrig” några incidenter :) Patrik berättade också om avancerat spoofing försök mot Ericsson via bifogade PDFer. Avsändaradressen i detta fall, var en erkänt och väntat sådan, tagen från Finansinspektionens insiderlista. Spåren i det här fallet slutade på en trådlös McDonalds hotspot i Frankrike. En paneldebatt under temat ”Får man ta trådlöst med sig till himlen” avslutade dagen. Jag hade önskat mig trådlöst till publiken, är det inte underligt att det alltid ska vara så svårt att fixa. Tänk vilken goodwill med annonser på ICT Fair i stil med ”Ericsson fixar trådlöst, anslut dig med uppgifterna XX”.

Sist, men inte minst, kan jag berätta att jag besökt Second Wednesday igen och det var lika kul den här gången. Den här gången fick vi veta mer om Googles operativsystem Android. Och, jag var ju på jakt efter en Netbook, primärt för resor och konferenser och fastnade slutligen för en superfin Lenovo (helt otippat faktiskt, jag tittade egentligen bara på andra märken). En rolig sak med min Lenovo är att den har ansiktsigenkänning när man loggar in. Min vanliga arbetsdator (en Vaio SZ med kolfiberchassi) har fingeravtrycksinloggning, men ansikte känns ju ännu mer hightech. Däremot är det synd att den inte brukar släppa in mig när jag druckit ett glas vin :) Eller tur :) Lenovon ligger på en batteritid på ungefär 5 och en halv timme vilket räcker fint! Ciao och på återseende!

 
Igår var jag på Dustin Digital Expo 2009! Jag sprang runt och kollade en vackert designad mini HP (hur ofta säger man vacker om datorer?), uberläckra mikro Vaios, små Samsung maskiner som såg ut som etuin och sist, men inte minst, stiliga och små saker från LG. Mums! Jag fick också lite info om nya Windows Mobile och sedan insåg jag att den kanske är dags för mig att skaffa min första ergonomiska pryl, ett laptopstöd från 3M. Jag har alltid sagt att om man gillar att hålla på med datorer så får man inga ergonomiska problem, för då sitter man så mycket att man helst enkelt blir tvungen att anpassa ställningen efter ett tag, men en fot på skrivbordet eller någon annan ”inte-så-affärsmässig” pose :) Om man gillar vad man håller på med är kroppen också ganska avslappnad, till skillnad från en timmes bokföring vid datorn som för mig känns som om jag har straffarbetat på fältet en hel dag. Och visst, om man hardcore-spelar i många, många timmar så har jag ett ställe på handleden där man lutar handen mot bordet när man använder musen som kan bli ganska ömt, fast det är ju inte riktigt “medel” användning. Men jag har aldrig jobbat så mycket med bärbara datorer som nu och faktum är att jag känner i nacken att man hela tiden sitter framåt böjd. Så antingen ett stativ eller en skärm (det vore ju iofs också kul, kanske en Samsung). Sen vill jag också ta tillfället i akt och tipsa om ett sällskapsspel. Ni, vet inte som Wii som man spelar tillsammans, utan ett sånt där gammaldags där man sitter runt ett bord :) Spelet, som har några år på nacken heter Hacker Deluxe (SJ Games) och är väldigt skojigt. Korten består av olika delar av ett nätverk och varje del har olika egenskaper gällande säkerhet o.s.v. I samband med att man blir bättre och bättre kan man också uppgradera sitt modem (!) vilket leder till att man ökar sin förmåga. Just hilarious! Jag har försökt få ihop mina gamla kollegor från home.se för att spela detta en kväll, men har hittills inte lyckats. I år kanske det kan bli av :) Spelet Hackers rekommenderas varmt för dem som är lagda åt det hållet och inte har testat. Varning. Manualen är inte som till ett flygsim, men planera lite inlärningstid första gången du spelar. Manualen finns online i PDF om du vill kolla in spelet närmare innan du köper det! Lycka till!

Dreamhack 2008

En vanlig bärbar kan vara för stor när man är ”on the go”. Oavsett om man sitter på tåg, buss eller café, men framförallt när man springer omkring. Jag, som jobbar en del ute hos kund, investerade i våras i en Vaio med lätt kolfiberchassi. Den tycker jag om, även om riktigt små datorer till riktigt låga priser började plocka upp som svampar så fort jag gjort mitt inköp (och andra sidan är jag van att vid sånt, när vi köpte vår första bärbara dator för 17000:- före jul, halverades allt bärbart i pris efter jul och sjönk sedan stadigt därifrån). I maj 2008 var jag med Dataföreningen på Dreamhack i Jönköping. Det var fantastiskt på alla sätt och jag kan verkligen rekommendera alla som inte varit där, men är nyfikna på att åka dit. Jag ville inte åka hem!

Tänk er att bara kunna slå sig ner på en läktare där massa folk sitter och kollar på e-sport (i det här fallet var det Quake) och börja prata med den helt okända människan bredvid om vilka vapen som var roligast i det spelet :) Många som tillhörde Dreamhack Crew åkte omkring på rullskridskor med en liten Acer i benfickan, och det var min första IRL kontakt med de små liven.. nu menar jag alltså minidatorerna :) Jag har alltid gillat formatet litet, till skillnad från många andra har jag dock inte fastnat för handdatorer (typ Palm Pilot och HP Ipaqs) förrän en vän presenterade mig för HP:s Jornada 720 (tack Isak), den var grym, med ett riktigt tangentbord, även om det var lite mindre. Faktum är att den till och med såg ut som en liten bärbar.

Jag minns en gång när jag skulle flyga till Marocko. Jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Arlanda och mannen framför mig blev ombedd att ta fram sin dator ut datorväskan för att den skulle köras separat genom röntgen. När det var min tur frågade om jag också skulle ta ut min dator ut min handväska (jag är väldigt förtjust i små, söta handväskor och dagen till ära hade jag en svart liten lurvig sak, som naturligtvis inte alls såg ut att innehålla en dator). ”Du har ingen dator i den där”, sade kontrollanten.

2009 Acer vs. 2000 Jornada

”Du kanske har en digital fickalmanacka eller så, men det är INTE en dator”. Varpå jag sade något i stil med ”Tja, jag vet inte hur du definierar datorer, men den har Windows, och man kan maila, surfa och köra Officepaketet på den“. Kontrollanten gjorde stora ögon. Ett problem med Jornadan var dock att när huvudbatteriet tog helt slut så tömdes även den lilla mängd data man lagrat på den. Inte så farligt när det gällde kopior på Wordfiler som man bara flyttat över för att läsa dem, men desto värre när man blev av med bl.a. drivrutinerna till det externa wifikortet (från Symbol) som jag och min kompis Eric jobbat hårt för leta fram och lyckas installera. Efter det fick jag en känsla av att all lagring var temporär, och drog ned på användandet.. Nu har jag föresten en smart mobiltelefon från HP (med Windows Mobile), fast jag tror att den är mest Sony Ericsson under skalet (har aldrig riktigt kommit överens med Nokialurar trots mina finska gener).

När det gäller nya datorer som ska transporteras vare sig de är pyttesmå eller inte, så finns det två saker som är väldigt viktiga som man kanske inte tänker på när man förförs av det läckra utseendet och minimala modellen. Nummer ett är batteritid. Jätteviktigt. Det kan vara en bra idé att köpa en ett extra batteri också! Den andra, som jag faktiskt aldrig hört någon nämna är storleken på adaptern. Hur kul är det att släpa med en minimal dator någonstans om du ändå är tvungen att ha med en adapter i vanligt storlek? Jag kan hålla med om att man inte behöver adaptern när man kör med batteri, men oftast är man ju på väg någonstans, och dit man kommer vill man ju oftast använda sladd. Jag har faktiskt köpt en extraadapter till min Vaio som ligger på mitt kontor. På det sättet slipper jag åtminstone släpa på adaptern när jag ska dit. Hellre en mindre billigare dator som man kan ta med sig och använda, än en dyr och stor laptop. Men sen kan det ju bara bra att komplettera upp med en stationär hemma alternativt en hemma bärbar också. Men när tror vi att vi får se minibärbara i handen eller byxfickan på ”vanligt folk”, som Crew hade på Dreamhack? För några månader sedan på tunnelbanan såg jag en kille som såg riktigt vanlig ut, han gick på tåget samtidigt som han manövrerade något som jag tyckte såg ut som en liten bärbar. Häftigt, tänkte jag. Nu blir det som på Dreamhack i verkliga världen. Sen kom jag närmare och insåg att det bara var en mediaspelare.