Sitter på balkongen och läser Prylbibeln, d.v.s. Teknikmagasinets nya katalog. Det är alltid skojigt att se vilka nya prylar som kommit. Tyvärr glömde jag Kjell och Companys nya katalog på kontoret. I annat fall hade nöjet varit det dubbla :) En sak som jag exempelvis borde köpa så fort ekonomin tillåter, är ett supernice Sony Ericsson Bluetooth headset som har stöd för (håll i er nu) två stycken enheter samtidigt. För mig vore det jättenyttigt eftersom jag har flera mobiler (tre för att vara exakt). Jag visste faktiskt inte att detta var möjligt före igår då jag pratade med en av mina vänner (tack Britt-Inger!). För att det ska fungera med min HTC lur krävs att den har stöd för A2DP (Advanced Audio Distribution Profile), men det ska finnas inbakat i Bluetooth 2.0 så det borde fungera! Jag äger redan föregångaren till detta headset, men den börjar sjunga på sista versen och kan dessutom bara hantera en telefon.

Vad det gäller headset som består av en stor grunka vid örat så har det aldrig känts som min grej. Man kan faktiskt vara en nörd med stil :) Jag menar på det här sättet ser det ju ut som man har en mp3-spelare runt halsen och inte som man är “skit-viktig”.

Jag minns föresten en gång en Bluetooth historia som utspelade sig när jag var på Historiska museet (jag är ett stort fan av Historiska, främst på grund av deras vikingaprylar och även medlem i museets vänförening av samma skäl). En dag när jag promenerade runt bland samlingarna fick jag frågan om jag ville testa “en ny teknisk grej” som de höll på med och naturligtvis var jag intresserad. Det visade dig vara någon form av mediaspelare som via Bluetooth höll koll på vilka föremål man passerade och spelade upp en liten videosnutt som beskrev prylen närmare. Jag tror att det var en Ericsson logga på spelaren. Extremt innovativt av Historiska, i synnerhet eftersom detta var för väldigt många år sedan. Nackdelen var dessvärre att min enhet slocknade efter var och vartannat föremål vilket ledde till att jag fick promenera till disken och få den omstartad. När jag var tillbaka för sjätte gången sade de att de förstod till fullo om jag ville avbryta mitt test, men jag sa “Hey, jag är både tekniknörd och vikinganörd, så om någon orkar testa så är det jag :)”. Hm, var var vi någonstans.. jo, prylleverantörernas kataloger :)

Jag har faktiskt redan köpt en av de nya prylarna. Cyber Clean, som är en sorts grön rengöringslera som kan användas till exempelvis tangentbord och andra ställen som är svåra att komma åt. Jag och min praktikant Oscar fick oss ett gott skratt när vi tryckte in fingrarna i leran och insåg att konsistensen var precis som Slime. En annan av mina favoritleverantörer vad det gäller tuffa grejer är Coolstuff.se. Några av de ovärderliga saker jag köpt från dem är en skål man lägger något i och sedan visas saken som ett hologram ovanför (måste upplevas för att förstå) samt en skojig papperskorg som ser ut som en mugg takeaway kaffe :) Jag joinade deras Facebookgrupp häromdan och fick då reda på att de ska köra en grillfest i augusti som alla kunderna är välkomna till. De kommer att bjuda på mat och dryck och man får även testa flera av deras skojiga prylar IRL. Fantastiskt kul och vilket strålande initiativ tänkte jag och var redo att skriva in det i almanackan. Sedan insåg jag att det var.. i Malmö.. suck. Well, jag får väl hålla mig till Stockholm, nu kommer ju iallafall Dreamhack till Annexet (vid Globen). Vi kanske ses där?

Sony Ericsson paketerar med stil!

Idag tänkte jag skriva lite om mobiler! Jag gillar mobiler jättemycket och gillar att testa olika program och anslutningsmöjligheter bara för att det finns (som med datorn helt enkelt). Favorittillverkaren är Sony Ericsson, men som jag tidigare nämnt har jag faktiskt en smartphone från HP som jobbtelefon. Den trivs jag väldigt bra med! Dock märktes det att HP är grymma på datorer, men lite nyare på mobiler, att ansluta till olika trådlösa nät med varierande kryptering var enklare än någonsin, men att kopiera simkortet när man skulle flytta in i telefonen krävde betydligt mer hjärnverksamhet (minns faktiskt inte ens om jag lyckades flytta in kontakterna eller om jag fick ange dem manuellt). Det som fick mig att välja en HP var storleken, dem tar inte mer plats än en vanlig mobiltelefon (för något år sen, numera är ju alla väldigt tunna).

Jag använder också två Sony Ericsson lurar, en privat och en för en kunds räkning. Jag önskar jag kunde säga vilken modellbeteckning telefonerna har, men tyvärr har telefonerna inte alls lika stark modellbeteckningsidentitet längre, sedan de slutade skriva ut modellnumret på skalet (nu finns det väl i bästa fall vid batteriet eller på någon kartong som man inte kollat på sen köpet). Jag minns när alla visste exakt vad en T18 var för modell, och visst de fanns färre lurar då, men jag tycker ändå att det är tråkigt när man inte har koll. Inte ens en mobilgeek som jag. Min allra första businesslur som jag fick (runt år 2000) när jag jobbade på mail och internetleverantören home.se var en Ericsson R380 (se bild). Den var grym och den första luren med WAP och touch screen. Den hade också e-postprogram och jag började läsa min jobbmail i mobiltelefonen (det känns konstigt att något man själv gjort i snart tio år har slagit först nu, men Telia har ju gjort ganska mycket reklam för tjänsten för något år sedan). Mobilen hade också Othello och jag gjorde mig av med den i höstas i någon mobilskrotningskampanj, fast det sved lite i hjärtat. Dock var den så välanvänd och repig och man kan ju faktiskt inte spara all gammal teknik av nostalgiskäl. Så sent som idag diskuterade jag med en väninna om att de slängt lite av hennes mans gamla dataskrot i helgen (kartonger som varit med under flera flyttar och alltid befunnit sig i källaren) och jag erkände glatt att jag också släpar med mig en låda som bland annat innehåller en hårddisk på 8 MB som tidigare suttit i en server på ett sjukhus (en 286:a om jag minns rätt). Men visst, jag skulle faktiskt kunna gå igenom lådan igen och se, det kan ju vara någonting som jag har växt ifrån. När det gäller databöcker så har jag också fimpat en del som rör forntida program och system. Om jag någonsin vill gå djupare i.. säg Excel.. känns det lite meningsfullare att läsa en ny bok som beskriver nuvarande funktionalitet. Min första businesslur, Er380 från Ericsson. På home.se arbetade jag mycket med mail och i samband med detta såg jag potential i hur man skulle kunna utveckla mobilens e-postprogram så att den fungerade ännu bättre med IMAP. Jag kontaktade Sony Ericsson om detta och frågade var jag kunde skicka mina synpunkter, men fick *hör och häpna* reda på att jag i så fall först blev tvungen att ta patent på mina förslag eftersom jag annars kunde stämma dem ifall de gick vidare med mina idéer. Men snälla, tyckte jag. Jag avskriver mig gärna allt ansvar skriftligen i samband med detta, jag blir bara glad om e-postprogrammen i telefonerna blir bättre. Men den gubben gick inte, och mina synpunkter blev liggande i datorn. Och vad jag vet, ser IMAP stödet än idag ut exakt som tidigare, åtminstone vad det gäller inställningsmöjligheterna. Däremot gör de ju annat skoj med telefonerna. Jag är exempelvis nyfiken på anslutningstekniken DLNA som via wifi ska kunna skicka exempelvis foton från kamera till TVn. Jag imponeras också av kamerafunktioner som man normalt hittar i digitalkameror av typen blixt, bild och videostabilisator samt autofokus. En mobil har man ju alltid med sig, den är lätt att dra fram när man hittar något som bör förevigas, men det är förståss synd då om bilderna blir av undermålig kvalité, så jag applåderar förbättringarna! En gång var det exempelvis en helikopter som landade precis bredvid mig i Gamla stan och tyvärr hade jag då en helt ny telefon, med det enda manuella linsskyddet jag någonsin haft på en mobiltelefon. När jag väl kom på varför bilden var svart, var helikoptern borta igen. Mot sådana typer av träskallar (här menar jag då mig själv) hjälper ingen teknik :) I höstas var jag på ett seminarie på Dataföreningen som hette ”Mobilen som gränssnitt” som handlar om hur vi använder mobilen när vi inte ringer. Det var väldigt intressant och för er som är intresserade finns rapporten att ladda ner på Forum Internet. En av många intressanta saker var att de som är såkallade superusers också är de som är mest kritiska till funktionaliteten på de mobila tillämpningarna, de ställer alltså högre krav än de som lägre kunskaper. Oj, det här blev ett långt inlägg. Mobiler ligger mig förståss varmt om hjärtat! På återseende! P.S. Angående rubriken så finns faktiskt en kanadensisk undersökning som bekräftar att mobilen är viktigare än både plånbok och nycklar, läs den hos PC För Alla.

Dreamhack 2008

En vanlig bärbar kan vara för stor när man är ”on the go”. Oavsett om man sitter på tåg, buss eller café, men framförallt när man springer omkring. Jag, som jobbar en del ute hos kund, investerade i våras i en Vaio med lätt kolfiberchassi. Den tycker jag om, även om riktigt små datorer till riktigt låga priser började plocka upp som svampar så fort jag gjort mitt inköp (och andra sidan är jag van att vid sånt, när vi köpte vår första bärbara dator för 17000:- före jul, halverades allt bärbart i pris efter jul och sjönk sedan stadigt därifrån). I maj 2008 var jag med Dataföreningen på Dreamhack i Jönköping. Det var fantastiskt på alla sätt och jag kan verkligen rekommendera alla som inte varit där, men är nyfikna på att åka dit. Jag ville inte åka hem!

Tänk er att bara kunna slå sig ner på en läktare där massa folk sitter och kollar på e-sport (i det här fallet var det Quake) och börja prata med den helt okända människan bredvid om vilka vapen som var roligast i det spelet :) Många som tillhörde Dreamhack Crew åkte omkring på rullskridskor med en liten Acer i benfickan, och det var min första IRL kontakt med de små liven.. nu menar jag alltså minidatorerna :) Jag har alltid gillat formatet litet, till skillnad från många andra har jag dock inte fastnat för handdatorer (typ Palm Pilot och HP Ipaqs) förrän en vän presenterade mig för HP:s Jornada 720 (tack Isak), den var grym, med ett riktigt tangentbord, även om det var lite mindre. Faktum är att den till och med såg ut som en liten bärbar.

Jag minns en gång när jag skulle flyga till Marocko. Jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Arlanda och mannen framför mig blev ombedd att ta fram sin dator ut datorväskan för att den skulle köras separat genom röntgen. När det var min tur frågade om jag också skulle ta ut min dator ut min handväska (jag är väldigt förtjust i små, söta handväskor och dagen till ära hade jag en svart liten lurvig sak, som naturligtvis inte alls såg ut att innehålla en dator). ”Du har ingen dator i den där”, sade kontrollanten.

2009 Acer vs. 2000 Jornada

”Du kanske har en digital fickalmanacka eller så, men det är INTE en dator”. Varpå jag sade något i stil med ”Tja, jag vet inte hur du definierar datorer, men den har Windows, och man kan maila, surfa och köra Officepaketet på den“. Kontrollanten gjorde stora ögon. Ett problem med Jornadan var dock att när huvudbatteriet tog helt slut så tömdes även den lilla mängd data man lagrat på den. Inte så farligt när det gällde kopior på Wordfiler som man bara flyttat över för att läsa dem, men desto värre när man blev av med bl.a. drivrutinerna till det externa wifikortet (från Symbol) som jag och min kompis Eric jobbat hårt för leta fram och lyckas installera. Efter det fick jag en känsla av att all lagring var temporär, och drog ned på användandet.. Nu har jag föresten en smart mobiltelefon från HP (med Windows Mobile), fast jag tror att den är mest Sony Ericsson under skalet (har aldrig riktigt kommit överens med Nokialurar trots mina finska gener).

När det gäller nya datorer som ska transporteras vare sig de är pyttesmå eller inte, så finns det två saker som är väldigt viktiga som man kanske inte tänker på när man förförs av det läckra utseendet och minimala modellen. Nummer ett är batteritid. Jätteviktigt. Det kan vara en bra idé att köpa en ett extra batteri också! Den andra, som jag faktiskt aldrig hört någon nämna är storleken på adaptern. Hur kul är det att släpa med en minimal dator någonstans om du ändå är tvungen att ha med en adapter i vanligt storlek? Jag kan hålla med om att man inte behöver adaptern när man kör med batteri, men oftast är man ju på väg någonstans, och dit man kommer vill man ju oftast använda sladd. Jag har faktiskt köpt en extraadapter till min Vaio som ligger på mitt kontor. På det sättet slipper jag åtminstone släpa på adaptern när jag ska dit. Hellre en mindre billigare dator som man kan ta med sig och använda, än en dyr och stor laptop. Men sen kan det ju bara bra att komplettera upp med en stationär hemma alternativt en hemma bärbar också. Men när tror vi att vi får se minibärbara i handen eller byxfickan på ”vanligt folk”, som Crew hade på Dreamhack? För några månader sedan på tunnelbanan såg jag en kille som såg riktigt vanlig ut, han gick på tåget samtidigt som han manövrerade något som jag tyckte såg ut som en liten bärbar. Häftigt, tänkte jag. Nu blir det som på Dreamhack i verkliga världen. Sen kom jag närmare och insåg att det bara var en mediaspelare.