Jättekul att SVT bevakar spelturneringarna på Elmiamässan i helgen där Dreamhack huserar. De som vill kan följa deltagarna på svt.se/dreamhack och de kommer bland annat att sända Quake finalen och Street Fight finalen under fredagskvällen. Jag ser fram emot Quake finalen ikväll, vågar man hoppas på en speaker också? För er som ser detta i efterhand kommer dessa grejer att ligga kvar på SVT Play så man kan glo på det i efterhand :) Jag känner föresten på mig att detta är helgen jag testar World of Warcraft (såg nånstans att det kommer att visas även WoW turneringar i helgen på SVT), det finns lagom med luckor och jag har inte lust att jobba helg. Att spela Facebook spel är kul, men det ger förståss inte samma avslappning som när man spelar på riktigt. Förutom Mafia Wars och Cafe World, spelar jag nu Rollacoaster lite halvhjärtat och sedan har jag ju faktiskt också Yoville och Farmville, men där handlar det mest om atr gå in och acceptera presenterna man får. Testade föressten att annonserna på Facebook i veckan, det var superhäftigt. man kan verkligen välja sin målgrupp på ett sätt som man inte är van med, och det är tokbiligt att testa (dagsbudget från 10 SEK). Jag skulle också vilja utforska möjligheterna närmare genom att göra egan quizes o.s.v., men det verkar som att tiden alltid springer i från mig. Man skulle kunna ha någon gadget relaterad quiz som sedan har en länk till sweetech.se och drar in lite besölkare. Ja! Det vore ju jätteroligt! Men, pust, när skulle jag hinna det då?

Nödvändiga I-buddy finns på coolstuff.se

I jul ser jag iallafall fram emot att hinna plöja igenom en samling acumulerade Datormagazin som samlats på hög, jag tror nog fortfarande att det är min favorittidning även om Internet World respresenterar mitt yrke bättre (webbyrå). Men det ska bli skönt att sitta vid brasan och grotta i en mysig tidning.. appropå jul så kan det kanske vara på sin plats med ett julklappstips? Ett klapp som passar till precis alla, är internetradion Vooni som finns på coolstuff.se! Radion ansluts till trådlösa nätet så du behöver inte ens ha datorn i gång, klart att man ska ha en sån i köket, varför lyssna på P1 när man kan kan höra intressanta radioprogram om precis det man själv är intresserad av eller en kanal som bara kör dödsmetall om det nu är det man är ute efter :) Perfekt! Om ni har någon MSN beroende i er närhet (skulle tro det va), så finns det också en kul pryl i form av en I-buddy som bl.a. kan hålla kolla på vilka av ens kontakter som är online och avge olika signaler beroende på vilka av en s kontakter som loggar på. Radion kostar 1400:- och gubben kostar XX så nu har ni både budget och finklappar klara :) Själv använder jag messenger klienten Pidgin, men bara på jobbet, slutade med Mirabilis ICQ typ före 2000 för att jag mest blev störd av alla pling, men nu är den onekligen bra för att kommunicera med kollegor i andra rum och på andra kontor.. Och, inför första advent kommer jag med en sista påminnelse: Glöm inte Quakefinalen ikväll! So long.

Jag har egentligen inte spelat så mycket i modern tid. Vi har ingen spelkonsul hemma (om man inte räknar sambons minikonsoll med två inbyggda spel, som han fått i present, jag tror det är ett kattspel och något i stil med Space Invaders). Jag spelade mycket när jag var yngre, främst shoot-em-ups som Quake (1 och 3) och Duke Nukem, men också spel där man bygger saker först (innan man börjar kriga) som Age of Empires och Red Alert. Det första spel jag körde som var riktigt läskigt var Half Life, som till och med sträckte sina långa fingrar ut i verkligen. I spelet fanns nämligen ett otrevligt djur som heter headcrab. Små, illasinnade krabbor som kastade sig mot ens karaktärs huvud och orsakade både stor skada samtidigt som de var extremt skrämmande.

Dessa crabs kom inte sällan ut genom ventilationsuttag som plötsligt exploderade. Och det var i en gångtunnel hos mina föräldrar i IRL som jag tog en omväg runt ventilationstrumman, det gick helt per autopilot! Och sen insåg jag förståss att jag var Sanna i Jakobsberg och inte Gordon Freeman i Black Mesa Facility och därför inte behövde oroa mig för headcrabs. Föresten, om någon av er inte får mardrömmar av headcrabs så kan man köpa sådana i plysch på Valvesoftware.

En gång i tiden var jag faktiskt praktikant på Webhallen, det var på den tiden företaget delade lokal med Compucraft på Sveavägen, precis vid uppgången Rådmansgatan. Det var en väldigt skojig tid och jag minns att jag var en hejare på att kränga flygsim! För egen del har aldrig den typen av avancerade spel som kräver extremt mycket manualläsande innan man ens kommer upp i luften varit min grej. Det enda flygspelet jag kört var ett helikopterspel som hette Swiv 3D, men det har jag och andra sidan spelat ganska mycket. Men då var styrningen enkel, svårigheterna låg mer i att veta vart man skulle flyga och vilka byggnader man skulle spränga.

Plötsligt kommer jag också ihåg jag också rymdspelet Descent där man kunde flyga uppochner och ofta tvingades göra detta eftersom man flög en del inomhus i långa smala utrymmen. Det var första gången som jag blev åksjuk och illamående av att spela ett spel. Annars gillar jag inte att åka saker när jag spelar, jag vill springa själv. Dock funderar jag på att testa någon av de senare versionerna av GTA eftersom jag läst en recension i PC Gamer som verkligen glammade det spelet. Och ibland blir jag lite sugen på att testa WoW också, men eftersom tid är något som det känns som jag konstant lider brist på är frågan om det vore försvarbart. Och förra veckan fick jag en invite till Quake Live Betan, så vi får väl se :) Men säkert som amen i kyrkan är att jag kommer ägna tid åt mina små favoritspel PubMania (underbart mobilspel av Gameloft) samt MaffiaWars (största skälet till att jag loggar på Facebook för tillfället, producerat av Zynga).

P.S. Okej, jag är ju faktiskt tjej, så visst har jag kört Sims också , både i PC och på mobilen.

Dreamhack 2008

En vanlig bärbar kan vara för stor när man är ”on the go”. Oavsett om man sitter på tåg, buss eller café, men framförallt när man springer omkring. Jag, som jobbar en del ute hos kund, investerade i våras i en Vaio med lätt kolfiberchassi. Den tycker jag om, även om riktigt små datorer till riktigt låga priser började plocka upp som svampar så fort jag gjort mitt inköp (och andra sidan är jag van att vid sånt, när vi köpte vår första bärbara dator för 17000:- före jul, halverades allt bärbart i pris efter jul och sjönk sedan stadigt därifrån). I maj 2008 var jag med Dataföreningen på Dreamhack i Jönköping. Det var fantastiskt på alla sätt och jag kan verkligen rekommendera alla som inte varit där, men är nyfikna på att åka dit. Jag ville inte åka hem!

Tänk er att bara kunna slå sig ner på en läktare där massa folk sitter och kollar på e-sport (i det här fallet var det Quake) och börja prata med den helt okända människan bredvid om vilka vapen som var roligast i det spelet :) Många som tillhörde Dreamhack Crew åkte omkring på rullskridskor med en liten Acer i benfickan, och det var min första IRL kontakt med de små liven.. nu menar jag alltså minidatorerna :) Jag har alltid gillat formatet litet, till skillnad från många andra har jag dock inte fastnat för handdatorer (typ Palm Pilot och HP Ipaqs) förrän en vän presenterade mig för HP:s Jornada 720 (tack Isak), den var grym, med ett riktigt tangentbord, även om det var lite mindre. Faktum är att den till och med såg ut som en liten bärbar.

Jag minns en gång när jag skulle flyga till Marocko. Jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Arlanda och mannen framför mig blev ombedd att ta fram sin dator ut datorväskan för att den skulle köras separat genom röntgen. När det var min tur frågade om jag också skulle ta ut min dator ut min handväska (jag är väldigt förtjust i små, söta handväskor och dagen till ära hade jag en svart liten lurvig sak, som naturligtvis inte alls såg ut att innehålla en dator). ”Du har ingen dator i den där”, sade kontrollanten.

2009 Acer vs. 2000 Jornada

”Du kanske har en digital fickalmanacka eller så, men det är INTE en dator”. Varpå jag sade något i stil med ”Tja, jag vet inte hur du definierar datorer, men den har Windows, och man kan maila, surfa och köra Officepaketet på den“. Kontrollanten gjorde stora ögon. Ett problem med Jornadan var dock att när huvudbatteriet tog helt slut så tömdes även den lilla mängd data man lagrat på den. Inte så farligt när det gällde kopior på Wordfiler som man bara flyttat över för att läsa dem, men desto värre när man blev av med bl.a. drivrutinerna till det externa wifikortet (från Symbol) som jag och min kompis Eric jobbat hårt för leta fram och lyckas installera. Efter det fick jag en känsla av att all lagring var temporär, och drog ned på användandet.. Nu har jag föresten en smart mobiltelefon från HP (med Windows Mobile), fast jag tror att den är mest Sony Ericsson under skalet (har aldrig riktigt kommit överens med Nokialurar trots mina finska gener).

När det gäller nya datorer som ska transporteras vare sig de är pyttesmå eller inte, så finns det två saker som är väldigt viktiga som man kanske inte tänker på när man förförs av det läckra utseendet och minimala modellen. Nummer ett är batteritid. Jätteviktigt. Det kan vara en bra idé att köpa en ett extra batteri också! Den andra, som jag faktiskt aldrig hört någon nämna är storleken på adaptern. Hur kul är det att släpa med en minimal dator någonstans om du ändå är tvungen att ha med en adapter i vanligt storlek? Jag kan hålla med om att man inte behöver adaptern när man kör med batteri, men oftast är man ju på väg någonstans, och dit man kommer vill man ju oftast använda sladd. Jag har faktiskt köpt en extraadapter till min Vaio som ligger på mitt kontor. På det sättet slipper jag åtminstone släpa på adaptern när jag ska dit. Hellre en mindre billigare dator som man kan ta med sig och använda, än en dyr och stor laptop. Men sen kan det ju bara bra att komplettera upp med en stationär hemma alternativt en hemma bärbar också. Men när tror vi att vi får se minibärbara i handen eller byxfickan på ”vanligt folk”, som Crew hade på Dreamhack? För några månader sedan på tunnelbanan såg jag en kille som såg riktigt vanlig ut, han gick på tåget samtidigt som han manövrerade något som jag tyckte såg ut som en liten bärbar. Häftigt, tänkte jag. Nu blir det som på Dreamhack i verkliga världen. Sen kom jag närmare och insåg att det bara var en mediaspelare.