Jag använder också två Sony Ericsson lurar, en privat och en för en kunds räkning. Jag önskar jag kunde säga vilken modellbeteckning telefonerna har, men tyvärr har telefonerna inte alls lika stark modellbeteckningsidentitet längre, sedan de slutade skriva ut modellnumret på skalet (nu finns det väl i bästa fall vid batteriet eller på någon kartong som man inte kollat på sen köpet). Jag minns när alla visste exakt vad en T18 var för modell, och visst de fanns färre lurar då, men jag tycker ändå att det är tråkigt när man inte har koll. Inte ens en mobilgeek som jag.

Min allra första businesslur som jag fick (runt år 2000) när jag jobbade på mail och internetleverantören home.se var en Ericsson R380 (se bild). Den var grym och den första luren med WAP och touch screen. Den hade också e-postprogram och jag började läsa min jobbmail i mobiltelefonen (det känns konstigt att något man själv gjort i snart tio år har slagit först nu, men Telia har ju gjort ganska mycket reklam för tjänsten för något år sedan). Mobilen hade också Othello och jag gjorde mig av med den i höstas i någon mobilskrotningskampanj, fast det sved lite i hjärtat. Dock var den så välanvänd och repig och man kan ju faktiskt inte spara all gammal teknik av nostalgiskäl. Så sent som idag diskuterade jag med en väninna om att de slängt lite av hennes mans gamla dataskrot i helgen (kartonger som varit med under flera flyttar och alltid befunnit sig i källaren) och jag erkände glatt att jag också släpar med mig en låda som bland annat innehåller en hårddisk på 8 MB som tidigare suttit i en server på ett sjukhus (en 286:a om jag minns rätt). Men visst, jag skulle faktiskt kunna gå igenom lådan igen och se, det kan ju vara någonting som jag har växt ifrån. När det gäller databöcker så har jag också fimpat en del som rör forntida program och system. Om jag någonsin vill gå djupare i.. säg Excel.. känns det lite meningsfullare att läsa en ny bok som beskriver nuvarande funktionalitet.

Min första businesslur, Er380 från Ericsson.

På home.se arbetade jag mycket med mail och i samband med detta såg jag potential i hur man skulle kunna utveckla mobilens e-postprogram så att den fungerade ännu bättre med IMAP. Jag kontaktade Sony Ericsson om detta och frågade var jag kunde skicka mina synpunkter, men fick *hör och häpna* reda på att jag i så fall först blev tvungen att ta patent på mina förslag eftersom jag annars kunde stämma dem ifall de gick vidare med mina idéer. Men snälla, tyckte jag. Jag avskriver mig gärna allt ansvar skriftligen i samband med detta, jag blir bara glad om e-postprogrammen i telefonerna blir bättre. Men den gubben gick inte, och mina synpunkter blev liggande i datorn. Och vad jag vet, ser IMAP stödet än idag ut exakt som tidigare, åtminstone vad det gäller inställningsmöjligheterna.

Däremot gör de ju annat skoj med telefonerna. Jag är exempelvis nyfiken på anslutningstekniken DLNA som via wifi ska kunna skicka exempelvis foton från kamera till TVn. Jag imponeras också av kamerafunktioner som man normalt hittar i digitalkameror av typen blixt, bild och videostabilisator samt autofokus. En mobil har man ju alltid med sig, den är lätt att dra fram när man hittar något som bör förevigas, men det är förståss synd då om bilderna blir av undermålig kvalité, så jag applåderar förbättringarna! En gång var det exempelvis en helikopter som landade precis bredvid mig i Gamla stan och tyvärr hade jag då en helt ny telefon, med det enda manuella linsskyddet jag någonsin haft på en mobiltelefon. När jag väl kom på varför bilden var svart, var helikoptern borta igen. Mot sådana typer av träskallar (här menar jag då mig själv) hjälper ingen teknik :)

I höstas var jag på ett seminarie på Dataföreningen som hette ”Mobilen som gränssnitt” som handlar om hur vi använder mobilen när vi inte ringer. Det var väldigt intressant och för er som är intresserade finns rapporten att ladda ner på Forum Internet. En av många intressanta saker var att de som är såkallade superusers också är de som är mest kritiska till funktionaliteten på de mobila tillämpningarna, de ställer alltså högre krav än de som lägre kunskaper. Oj, det här blev ett långt inlägg. Mobiler ligger mig förståss varmt om hjärtat! På återseende!

P.S. Angående rubriken så finns faktiskt en kanadensisk undersökning som bekräftar att mobilen är viktigare än både plånbok och nycklar, läs den hos PC För Alla.