Jättekul att SVT bevakar spelturneringarna på Elmiamässan i helgen där Dreamhack huserar. De som vill kan följa deltagarna på svt.se/dreamhack och de kommer bland annat att sända Quake finalen och Street Fight finalen under fredagskvällen. Jag ser fram emot Quake finalen ikväll, vågar man hoppas på en speaker också? För er som ser detta i efterhand kommer dessa grejer att ligga kvar på SVT Play så man kan glo på det i efterhand :) Jag känner föresten på mig att detta är helgen jag testar World of Warcraft (såg nånstans att det kommer att visas även WoW turneringar i helgen på SVT), det finns lagom med luckor och jag har inte lust att jobba helg. Att spela Facebook spel är kul, men det ger förståss inte samma avslappning som när man spelar på riktigt. Förutom Mafia Wars och Cafe World, spelar jag nu Rollacoaster lite halvhjärtat och sedan har jag ju faktiskt också Yoville och Farmville, men där handlar det mest om atr gå in och acceptera presenterna man får. Testade föressten att annonserna på Facebook i veckan, det var superhäftigt. man kan verkligen välja sin målgrupp på ett sätt som man inte är van med, och det är tokbiligt att testa (dagsbudget från 10 SEK). Jag skulle också vilja utforska möjligheterna närmare genom att göra egan quizes o.s.v., men det verkar som att tiden alltid springer i från mig. Man skulle kunna ha någon gadget relaterad quiz som sedan har en länk till sweetech.se och drar in lite besölkare. Ja! Det vore ju jätteroligt! Men, pust, när skulle jag hinna det då?

Nödvändiga I-buddy finns på coolstuff.se

I jul ser jag iallafall fram emot att hinna plöja igenom en samling acumulerade Datormagazin som samlats på hög, jag tror nog fortfarande att det är min favorittidning även om Internet World respresenterar mitt yrke bättre (webbyrå). Men det ska bli skönt att sitta vid brasan och grotta i en mysig tidning.. appropå jul så kan det kanske vara på sin plats med ett julklappstips? Ett klapp som passar till precis alla, är internetradion Vooni som finns på coolstuff.se! Radion ansluts till trådlösa nätet så du behöver inte ens ha datorn i gång, klart att man ska ha en sån i köket, varför lyssna på P1 när man kan kan höra intressanta radioprogram om precis det man själv är intresserad av eller en kanal som bara kör dödsmetall om det nu är det man är ute efter :) Perfekt! Om ni har någon MSN beroende i er närhet (skulle tro det va), så finns det också en kul pryl i form av en I-buddy som bl.a. kan hålla kolla på vilka av ens kontakter som är online och avge olika signaler beroende på vilka av en s kontakter som loggar på. Radion kostar 1400:- och gubben kostar XX så nu har ni både budget och finklappar klara :) Själv använder jag messenger klienten Pidgin, men bara på jobbet, slutade med Mirabilis ICQ typ före 2000 för att jag mest blev störd av alla pling, men nu är den onekligen bra för att kommunicera med kollegor i andra rum och på andra kontor.. Och, inför första advent kommer jag med en sista påminnelse: Glöm inte Quakefinalen ikväll! So long.

Hejsan! Förra veckan fick jag höra lite mer om webbstandarder av evangelisten Molly från Opera, vilket var intressant! Senare på kvällen dök också lite folk från svenska Google upp och berättade en del skoj som exempelvis om fenomenet Doogle som innebär att man fixar om loggan så att det passar olika dagar, vilket ni säkert noterat. Exempelvis var Googles logga igår skär (med en blomma på tro jag) för att det var morsdag. En nördig händelse är en gång under OS när det stod Google OS i loggan och jag tänkte ”Vad då operativsystem? Hur tänker de nu?”.

Min fina Samsung HR773 med hårddisk :)

En kompis annonserade ut den via Facebook, vilken bra idé egentligen, då slipper man ju störa folk via mail. Men mitt problem är kanske är att jag inte vill göra mig av med mina teknik prylar.. eller jo, det vill jag nog, åtminstone vissa grejer, min HP Jornada vill jag exempelvis inte göra mig av med, men jag har ju en ytterligare HP Ipaq som jag köpte precis innan jag köpte min HP Ipaq som jag använder som jobbsmartlur idag.. Igår blev det föresten ett stort strömavbrott i Solna rund tiotiden på kvällen, TVn slocknade och likaså gjorde läslampan (farewell multitasking), så då fanns det inget annat val än att gå och hämta en stor kandelaber och enbart ägna sig åt läsning, men eftersom man inte vågar somna ifrån brinnande ljus var det inte lika avslappnat förståss. Jag minns en gång när en mailserver somnade under strömavbrottet.. därför att UPS:en inte hade ström :) Det är sånt som händer i verkliga livet. So long, and thank’s for all the fish.

Dumpster diving?

Åkej, här kommer sista rapporten från en event, sen lovar jag att hålla mig till gadgets som vanligt, så jag får behålla Eric som läsare :) Detta skrivs på Viking Line båten Cinderella på Dataföreningens årliga IT-säkerhetskryssning. Under några år har jag varit med som arrangör, men nu är det skönt att bara åka med som ”ansvarslös” resenär :) Förutom hyttnyckel tilldelades vi också ett RFID kort och blev tillsagda att vi skulle se upp för vad vi hade för oss och med vem :) Dagen började igår med Symantecs Per Hellqvist som på ett mycket underhållande vis berättade om elakingarna i branschen och hur de arbetar. Vi fick exempelvis insikt i hur botmaster Ancheta, 21, som hade fler bottar än hans maskinpark kunde hantera, vilket resulterade i att han blev tvungen att delegera ut vissa delar av sitt botnät till hjälpsamma vänner. Per berättade också om deras affärsmodellerna, dagens internetbusar arbetar egentligen som ett normalt fungerade företag, med avdelningar som R&D (letar säkerhetshål), Manufactoring, Business development, Sales, Logistics, Investment. Och naturligtvis ingår även support, uppdateringar och buggfixar (den onda programvaran Storm uppdateras exempelvis var 15:e minut :) Vi är nu väldigt långt från den gamla bilden med okunniga scriptkiddies som använder färdiga program.

Per talade också om att dagspriset för ett fungerande kreditkort med CVV nummer ligger på sex cent och kreditkortsinformation används också som en egen valuta i dessa sammanhang (Jag har 25 kreditkortsdata, vad får jag för det?) Och killarna i Russian Business Network verkar stå för en stor del av den dåliga trafiken numera. Inom det ryska nätverket har de roliga namn som Godfather, Flyman och Flymans Uncle och bakom namnen döljer sig en del högt uppsatta ryska politiker. Varför det, undrar ni? Kanske deras åtalsimmunitet spelar in? :) Exempelvis kan Nordea trojanen för några år sen härledas till Flymans Uncle. Per sade också att när man jobbar i antivirussupporten så är det aldrig någon som har klickat på något, däremot har de alltid ”lånat ut” datorn. Men numera hjälper det sällan att “ingen exekverat något program”, eftersom det mesta trasslet kommer via SQL injections. Ett “bra” sätt när man vill sprida elak kod är att lägga upp det på sajter där folk inte ville erkänna att de varit (som barnporr o.s.v.). Annat intressant var när han visade sajten Dark Market, där exempelvis matrix001 säljer hologram med duvor på… (som för övrigt också används av Visa). Per berätta också om boven Dimitri som när han fick påhälsning av polisen stod och lagade en rejäl wok på spisen, men inte med ris och grönsaker, utan kreditkort, mobiltelefoner och hårddiskar. Han hävdade att han trodde att det var konkurrenter som var ute efter information. Typ.

Efter en dragning av Agneta Syren från Länsförsäkringar om psykopater och andra psykiska störningar (samt hur dessa påverkar kriminella sinnen) åt vi en trevlig middag och detta år blev kvällen inte allt för sen.. fick säkert tre, fyra timmar innan det var dags för champangefrukost :)

Första morgonföredraget hölls av Marcus Nohlberg under namnet “Automatiserad social engineering”. Marcus har skrivit en doktorsavhandling i social engineering och berättade att så många som 15-30% går på de allra enklaste social engineering tricken, i synnerhet om de förenklar för dem själva, exempelvis om de slipper “starta om datorn ifall de lämnar ut en kod”. Han frågade också hur många som ägnat sig åt dumpster diving (skojigt nog var det väldigt många fler än de som räckte upp handen när han frågade vilka som ser på tv-serien Lost, där antalet var noll). Spear phising (d.v.s. riktad phising) samt road apples (utplacerade USB minnen) nämndes också. När Marcus pratade Nigeria brev kom jag att tänka på en artikel i SvD om ett internetcafe i ett afrikanskt land där det satt skyltar uppsatta i lokalen där det stod typ ”Please, no Nigera letters from here! /Thanks, Staff”. Social media, som Facebook diskuterades också och Marcus berättade att han och hans studenter har skapat en bot som inte fastnar i deras filter. Bottens funktion är att den skapar ett konto och lägger till lite nya vänner i maklig takt.. Vi funderade också kring hur mycket ska man egentligen avslöja på Facebook, och hur mycket ska man skriva på en blogg? Inte speciellt mycket, sett ur ett säkerhetsperspektiv. Krångligt tycker jag. Nu använder jag förvisso inte Linkedin för (arbetsrelaterade) status uppdateringar, men jag kan absolut se enorma fördelar med att göra det om man exempelvis vill ha input från någon som löst ett problem man har. Lite som diskusions-forumsaktivitet, fast inom sitt eget nätverk, där man kanske är ännu mer benägen att hjälpa till och kanske ännu mer benägen att ge utförliga och korrekta svar. Jag har ju alltid gillat forum skarpt ur den synpunkten, mycket bättre än chatt, MSN, IRC och andra realtidskommunikationer.

Ett bra sätt att få stopp på den nya tidens hot är att ta bort den ekonomiska vinningen för de numera “rationella” hackarna som bara vill tjäna pengar. Exemplet “pump and dump” nämndes där man löst det så att om en aktie trissas upp via den typen av mail så begränsas handeln med berörd aktie i några dagar. Marcus introducerade oss också för Maple Story som är som en plantskola för framtida bedragare. Till skillnad från i WoW, World of Warcraft “straffas” man inte när man tar över någon annans konto, vilket resulterat i hyfsat avancerade samarbeten globalt bland ungdomar som tillämpar långsiktiga strategier för att tillsammans inge förtroende och hjälpa, dock med målsättningen att senare ta över kontot. Slutligen, vad menades då med automatiserad social engineering? Ja, exempelvis ryska programvaror som håller liv i många chattar samtidigt. Dessa har inte lika hög nivå som om konversationen skötts av en riktig människa, men räckvidden gör att det ändå är lönsamt (som spam). Nämnas kan också att Marcus använde för övrigt online presentations-programvaran prezi (.com) vilket var väldigt snyggt! Det påminner mig om att det står på min att göra lista över vilka grejer jag ska testa.. Marcus bloggar på nohlberg.wordpress.com.

Per Oscarsson från Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap pratade om klassificering av information och Patrik Håkansson från Ericsson om hot och risker i en global miljö. Patrik visade bland annat klipp ur Ericssons interna utbildningsfilm för säkerhet samt deras incidenthanteringssystem SIMS. Han berättade också att han är på väg att stationeras i Asien, vilket är ganska tacksamt ur IT-säkerhetssynpunkt för där händer ”aldrig” några incidenter :) Patrik berättade också om avancerat spoofing försök mot Ericsson via bifogade PDFer. Avsändaradressen i detta fall, var en erkänt och väntat sådan, tagen från Finansinspektionens insiderlista. Spåren i det här fallet slutade på en trådlös McDonalds hotspot i Frankrike. En paneldebatt under temat ”Får man ta trådlöst med sig till himlen” avslutade dagen. Jag hade önskat mig trådlöst till publiken, är det inte underligt att det alltid ska vara så svårt att fixa. Tänk vilken goodwill med annonser på ICT Fair i stil med ”Ericsson fixar trådlöst, anslut dig med uppgifterna XX”.

Sist, men inte minst, kan jag berätta att jag besökt Second Wednesday igen och det var lika kul den här gången. Den här gången fick vi veta mer om Googles operativsystem Android. Och, jag var ju på jakt efter en Netbook, primärt för resor och konferenser och fastnade slutligen för en superfin Lenovo (helt otippat faktiskt, jag tittade egentligen bara på andra märken). En rolig sak med min Lenovo är att den har ansiktsigenkänning när man loggar in. Min vanliga arbetsdator (en Vaio SZ med kolfiberchassi) har fingeravtrycksinloggning, men ansikte känns ju ännu mer hightech. Däremot är det synd att den inte brukar släppa in mig när jag druckit ett glas vin :) Eller tur :) Lenovon ligger på en batteritid på ungefär 5 och en halv timme vilket räcker fint! Ciao och på återseende!

Tamba.co.uk har gjort ett coolt spel som lär besökarna hitta på mässan redan i hemmets lugna vrå.

Som utlovat kommer här några rader om webbmässan I London Internet World - business in the digital age! Det är tredje gången jag åker över, men dessvärre känns det både mindre och tunnare sen sist, hoppas att det inte är min USA resa som satt den nya ribban högre. Några av de intressantaste föredragen jag var på handlade om mobilwebben och e-postmarknadsföring. Seminariet om mobilwebben slog snabbt sönder myterna nedan i tur och ordning. 1. Mobilt innehåll får inte kosta (jodå, bara det är tillräckligt viktigt, som biljetter eller något man vill konsumera, som spel, musik eller program) 2. Det är som en liten webbsajt (Fel! Fokusera på vad folk kan tänka sig att göra på mobilen). 3. One mobile site fits all (nej, tyvärr inte.. testa, testa, testa.. ) 4. Folk vill inte registrera sig (Eh..jo, mycjet hellre än att skriva in ett krångligt lösenord via mobilen igen och igen och igen). 5. Extras are good (Not! Extragrejer som bara är ditslängda tenderar att bara stjäla uppmärksamhet och irritera istället för att skapa mervärde.

Webb 2.0 och Social Media sysselsatte många av besökarna på mässan

Ett av mina andra favorit seminarier handlade om e-post och hur man egentligen skriver nyhetsbrev som folk läser… Företaget Adestra (som skapat bra innehåll till mailserminerier även tidigare år) visade bl.a. en undersökning där man kollat hur frekvensen på mailutskicket påverkade olika faktorer. Jag tror att det var någonting i stil med att man testat att minska utskicksfrekvensen på ett mailutskick (jag har ännu inte hunnit få denna presentation skickad till mig). Detta ledde till att antalet nya baserade på mailutskicket minskade. Sedan testade man med en ny grupop människor som inte ftt mailet tidigare och dessa fick direkt gå in på den lägre frekvensen av utskick. Detta visade sig påverka dem i stor grad, förutom att säljfrekvensen inte ändrades så ökade läsfrekvensen med hela 85% och 57% mindre Unsubscribe förfrågningar. Så stör inte folk med mail i onödan alltså! Vi fick också reda på att över hälften har väldigt dålig koll på om deras nyhetsbrev överhuvudtaget kommer fram eller om de läses samt att det enskilt största hotet mot e-post-marknadsförings-kampanjer är att adresserna inte längre är korrekta, tätt följt av brist på tid och resurser för att sköta utskicken..

Coolaste montern stod Punkyfish, som satsar mycket på social media, för. Jag frågade hur ett företag på bästa sätt ska etablera sig på ställen som exempelvis Facebook och fick då höra om exempelvis ett blöjföretag som tillverkat en Facebook applikation som med hjälp av en gammal kinesisk formel ”räknar ut” om man väntar en pojke eller en flicka. Sedan sprids detta med texten ”Sandra is expecting a boy, what will you have?” Mycket inovativt! Men, för övrigt, inte så mycket nytt under solen i år alltså, eller så är det jag som är lite mätt på upplevelser..

Jag hann också smita in på Info Security Europe som låg i mässlokalen bredvid på Earls Court. Något väldigt roligt var när jag läste i IT Security Today till min glädje insåg att de hade ”IT Security Horoscopes” :) För min del (jag är fisk) fick jag veta följande:

With Mercury approaching in your chart, it’s time to look out – the threat of attack is heightening! Just as Aphrodite and Eros were turned to fish and were bound together so they didn’t lose their way, you too must handle the dual problems of reducing your attack surfaces and enforcing business acceptable behavior…

Sist, men inte minst, jag trodde inte att det var fysisk möjligt att vara uttråkad på OxFord Street, men nu vet jag, det kan hända mig också, fast troligtvis inte igen. Och glöm inte att testa det roliga spelet som Tamba byggt till Internet World!

Roligt i taket på flygplatsen i Chicago

Hejsan! Beklagar min bloggfrånvaro, det beror på en utlandsvistelse som ni nu kommer få veta “allt” om :) Dataföreningen ordnar årligen en utvecklingsresa till USA och i år fick jag förmånen att delta. Besöken har hittills bara gällt Silicon Valley, d.v.s. San Fransisco, men i år åkte vi också till New York, vilket var väldigt kul! Kortfattat så startade vår resa en fredagsmorgon och samma kväll landade vi i San Fransisco, efter en mellanlandning i Chicago. Vår grupp på drygt tjugo personer checkade in på Hilton och smet iväg på en bluesklubb (vi hann med några sådana under vistelsen). Lördagen var fri för egna aktiviteter och söndagen innehöll en guidad stadstur samt besök på två vingårdar, varav den ena var Ravenswood som råkar vara ett av mina favoritviner.

På måndagen var det en tidig uppstigning eftersom jag och Inger bestämt oss för att ta en powerwalk innan bussen hämtade oss (hela veckan bestod av tidiga mornar, bussen kom sällan senare än 07.30). Första stoppet var hos Juniper där vi bland annat fick träffa en av grundarna, Pradeep Sindhu. Han pratade mycket datahallar och berätta vilka tre kriterier som är viktiga enligt honom när man ska bestämma var man ska bygga nya hallar, nämligen billig ström, tillgång till en snabb anslutning samt ett politiskt stabilt klimat i landet. Det kanske var något sånt som Google tänkte på när de bestämde sig för att bygga upp en stor serverhall i finska Fredrikshamn. Vidare talade Juniper om att hårdvaran kommer blir mer och mer plug and play, d.v.s. mindre konfiguration kommer att krävas. De gav ett exempel på McDonalds restauranger som kräver bra uppkoppling för att styra inleveranserna av mat, men utan att samtidigt ha någon nätverkstekniker anställd. Alltså helt enkelt, Simplify mgmt :) De passade också på att skoja om vår nya Ipred lag när de nämnde att

“Nätverkstrafiken ökar ju hela tiden, förutom i Sverige förra veckan”.

Många adaptrar blir det :)

De tjänster som kommer att driva på trafiken är främst Saas tjänster, High definition video, P2P trafik & rich media social networking.

Eftermiddagen spenderades hos Citrix som kör under den hedervärda parollen “Anyone can work & play from anywhere”. Citrix lösningar används av både Google och Amazon och de berättade en del om Zen produkterna.

På tisdag hämtade bussen upp oss redan klockan 0700 för att åka till MySQL User Conference 2009. Efter det inledande välkomsttalet fick vår grupp en stund på tu man hand med bl.a. Mårten Mickos, tidigare VD samt Karen Tegan Padir som tagit över rodret. MySQL är ju en otrolig framgångssaga och Facebook, Youtube och Google hade nog inte varit var de är idag utan databasen i fråga. De berättade om en ny programvara för att hitta felaktigheter och beskrev de tidigare krångliga procedurerna med “log crawling” och i samband med det skämtade talaren om “Log crawling, oh, I can see someone starting to cry back there”. MySQL delade också med sig av problem de haft, bland annat den fruktade OOM Crisis (Out of memory). MySQL:s communitychef Kaj berättade också om hur de använder sig av sitt community gällande testning, men också som en bas att rekrytera ifrån.

Stortavlor: Let there be sims!

Efter en god lunch med MySQL åkte vi vidare till IT-säkerhetskonferensen RSA som hölls i Moscone center, som faktiskt var på gångavstånd från vårt hotell. Mötet med RSA var mer av ett samtal än ett föredrag och jag passade på att ställa frågan “has the security awareness increased among the average joe, or the average employee, or do we still give out our password if we get a chocolate bar?” Svaret var något nedslående, om hotbilden modifieras en aning ser vi den fortfarande inte, d.v.s. phising försök gällande banker väcker alarmklockor numera, medan ett mail som säger sig komma från någon annan typ av företag som frågar efter samma uppgifter ges full trovärdighet. Efter mötet var vi välkomna ut i mässhallen där jag spenderade många timmar. Bland annat träffade jag företaget IronMan som erbjuder Usbminnen som kan manageras centralt och Tipping Point som sysslar med IPS (intrucion preventions system). Jag passade på att fråga Tipping Point varför inte IDS (intrucion detection system) och IPS kom samtidigt, när man väl kunnat identifiera ett intrångsförsök vill man väl stoppa det?, men personen jag talade med svarade att man helt enkelt inte litat tillräckligt mycket på tekniken tidigare och därför kanske varit orolig för att fel typer av trafik skulle stoppas automatiskt. Jag satt och en stund framför krypteringsföretaget PGP (Pretty Good Privacy) scenen där de dessutom hade den goda smaken att bjuda på öl (i ölsejdlar av hårdplast med PGP logga).

USA besökare från Dataföreningen

På onsdag morgon bär det av till HP Labs i Palo Alto, där vi fick lämna in våra kameror och mobiler i receptionen. “HP Labs innovates beyond the roadmap” och har ett flertal olika labb i olika länder som specialiserat sig på olika saker. De samarbetar också med många universitet runt om i världen. De berättade också en lustig historia om en av deras researchers som inte lyckade komma in på jobbet en dag när de på grund av celebert besök hade utökad säkerhet. De beväpnade vakterna med hundar kunde inte tänka sig att den okammade, toffel- och shortsklädde faktiskt personen arbetade där :) Vi hann också med ett besök i IdeaLab där vi fick se en del spännande saker samt ett besök på Bill Hewlett och Dave Packards kontor där vi passade på att fotografera vår grupp.

När vi ändå är inne på HP kan det vara på sin plats att berätta en historia om när Carly Fiorina var VD (jag har läst hennes biografi). Under ett av sina besök i Asien blev hon tilldelad en egen geisha. Lite osäker på “användningsområdet” funderade hon på att “avsäga sig sin”, men fick då reda på att viktig funktion för geishan var att tömma ut glaset i en hink när de andra var upptagna med att konversera. På det sättet behöver man inte tappa ansiktet av att varken bli för berusad eller känna sig tvingad att tacka nej till en drink.

Nästa stopp blir ett kortare besök på Stanford University där man verkligen kan känna historiens vingslag. Framåt senare eftermiddag åker vi vidare till VMWare, som är världsledande på viritualiseringslösningar. Förutom presentationer bjöd de på en buffé med lite förfriskningar. Sen åkte vi tillbaka till Hilton för att packa väskorna eftersom vi kommer att åka vidare direkt till flygplatsen efter morgondagens företagsbesök.

Trevligt hos Oracle :)

På torsdagsmorgon levereras bussen oss till Oracle. En av deras dragningar var en av de få som var icke tekniska och handlade om hur de har arbetat för att inlämma sina många företagsförvärv i sin egen verksamhet. Och sedan bär det av till NY. Vi checkar in på Warick Hotel runt halv ett och trots at vi förlorat tre timmar eftersom San Fransisco och NY har olika tidszoner så tar vi oss iväg till Carniege Delicatessen där man kunde få en macka som bestod av en rejäl hög med skinka med en liten brödskiva ovanpå.

At Microsoft Technology Center

Fredag i NY inleds med ett besök på Microsoft Technology Center på centrala Manhattan. Där demar en entusiastisk Tobi saker som world wide telescope, autocollage (detta är jag nyfiken på) och round table som är en typ av videokonferensprogramvara där man kan följa en pågående konferens via en webbsida. Roundtable kameran filmar åt alla håll och kan följa en rörelse eller röst, så om en person exempelvis går runt konferensbordet följs han av kameran (även om kameran fysiskt är stilla och bara filmen som visas upp anpassas). Man kan också spela in videosessionerna och med hjälp av lite datamining undersöka saker som exempelvis hur många procent av tiden en person pratar. Tobi visade också hur man kunde kommunicera med sitt e-postprogram samt kalender via telefon. Det kan absolut vara hjälpsamt, idag ringer jag min sambo och frågar vart jag skulle :) En annan skojig sak var Surface som jag hoppas kunna beskriva närmare vid ett senare tillfälle, det är en yta med touch screen där man exempelvis kan dra bilder och dokument med fingrarna och spela piano direkt på bordet.

Platt, plattare, flat iron building :)

Grand finale, d.v.s. vårt sista företagsbesök var på NASDAQ OMX där vi efter en genomgång av deras verksamhet och framtidsvisioner fick närvara och också medverka i stängningen av börsen. Under vårt tjoande och applåderande startades nedräkningen och sedan blev vår grupp fotograferade i studion.

En sammanfattning av resan för min del lyder

INBLICK, INSPIRATION & VISION!

Vad pratar alla om i USA? Molnet, precis som hemma. Amazon, som faktiskt i grunden är ett IT-företag (jodå) har med hjälp av billig hårdvara (så billig att man räknar med en viss procents bortfall) erbjudit andra företag datalagring. I vissa fall så pass billig att företagen inte kan motivera att lägga hanteringen inhouse. Redan idag lagrar Amazon över 52 miljarder filer för kunders räkning. Även storföretagen börjar snegla åt detta håll. Om du vill veta mer om vad Amazon håller på med finns en informativ artikel i Computer Sweden.

Detta inlägg skrivs för övrigt på min nya Lenovo Ideapad, som jag tycker väldigt mycket om. Jag sitter just nu i London på Internet World 2009 och kan stolt meddela att jag checkade in via mobilen (flyger med BA). Räkna med en sum up från mässan i nästa inlägg.

Jag avslutar som Shakespeare “Beklagar att inlägget blev lite långt, men jag hade inte mer tid”.

Minidatorn Sheevaplug från Marvel

Vi börjar veckan med världens coolaste dator, Sheevaplug från Marvell! Du pluggar in den direkt i väggen och den är inte större än de enheter som används för att exempelvis köra trådlöst direkt över elnätet. Innanför chassit döljer sig en 1,2 gigahertz, 512 mb ram, 512 mb flashdisk, nätverkskort och en usb-kontakt samt Linuxdisten Debian. Sweet!

I onsdags var jag på MobileLife i Kista (arrangerat av bl.a. SICS och Stockholms Universitet), en spännande tillställning där jag bland annat fastnade för Swarmcam, en programvara för mobiltelefoner som kan användas för att sätta ihop tre strömmade mobilvideos live från olika mobiltelefoner. Ett exempel på användningsområde vore om man ville sända live från en mässa där tre personer går runt och filmar med sin mobilkamera. En del intressanta tillämpningar av GPS visades också, men inget nämndes om geotaggning som jag tycker verkar riktigt intressant. Geotaggning innebär att bilderna man tar med mobilen (som har GPS) automatiskt taggas med positioneringsinformation, vilket kan tillföra ett stort mervärde, exempelvis om man kan skicka vidare denna information till exempelvis en blogg.

Jag i Second Life, i Transylvanien och hos IBM

Nu vandrar vi över till en annan mobil produkt, nämligen den grafiska interaktionsplattformen / chatten Second Life! Jag vet inte hur många av er som varit där, men det är definitivt värt åtminstone ett besök för upplevelsen där går inte att beskriva med ord (okej då, jag ska försöka i alla fall). Så, om du jobbar det minsta lilla med IT, eller föresten, oavsett vad du jobbar med så rekommenderar jag att du tar dig tid till ett besök, planera in åtminstone en timme i kalendern eftersom du måste gå en introduktionskurs där du bland annat lära dig flyga innan du släpps in i det andra livet. Min ”sociala internet profil” behöver kanske förklaras i detta sammanhang. 1. När jag var yngre spelade jag en del, men inte numera 2. Jag nyttjar sociala forum som Facebook, men chattar inte och har inte IRCat i någon större utsträckning. Har MSN hos en kund av arbetsrelaterade skäl snarare än privata. Jag nyttjar forum, men sällan maillistor. 3. Jag är en nätverkade, men mer av en offline sådan… Det var egentligen nätverksdelen som fick mig att undersöka SL närmare och registrera ett konto. Hur skulle det vara att nätverka online? Jag är ju exempelvis aktiv medlem i Dataföreningen, och tillbringar åtminstone någon kväll i månaden i sällskap med medlemmar från densamma. Skulle vi kunna ha ett möte online i min beachvilla? Tanken svindlade! Vilken olik miljö från ett möte i en textbaserad chatt.

Dock blev min upplevelse av ett annat slag än väntat, min interaktion med andra personer i spelet (vet inte om man kan kalla SL ett spel, eftersom det inte finns något spelmoment) har varit ganska begränsad. Jag träffade en vampyr som plösligt skymde solen för mig med sin ena vinge, för att sedan fråga om jag ville bli hans vän och sedan erbjöd han mig ett gratis giftpack med flera hus (bland annat ingick beachvillan jag tänkt på). Jag pratade också med en person i informationsdisken hos ett företag som etablerat sig i SL. Sedan testade jag lite dancemoves med några dansanta personer på ett torg. Så uppenbarligen var det inte nätverkandet som var ”the big thing” inledningsvis. I Transylvanien utspelar sig föresten min första AHA upplevelse i SL! Jag går runt i staden, turistar på kyrkogården, vampyrmuseet och tatueringsstudion när jag plötsligt ser en skylt där det står ”I’ve been to Transylvania and survived. Click here for free t-shirt”. Såklart man klickar eller hur? Jag vill ju att min gubbe (eller min flicka rättare sagt) ska ha en cool t-shirt som talar om att hon är berest  Så, jag klickar och för att förklara vad som händer nu måste jag berätta att man i SL i standardläget ser sin karaktär bakifrån. När jag klickade byttes känslan av ”Wow, gratis” till ”IIIhh, min karaktär har ingen tröja på sig. Min karaktär är naken på överkroppen. Hjälp!” Jag snurrade runt och väntade mig se några punkare på en mur som skrattade något i stil med ”Haha, ännu en knäpp tjej som gick på vårt trick”, men såg inte till några. Då insåg jag plötsligt att jag faktiskt hade en tröja på mig, dock en midjekort variant utan ärmar, vilket var det som gjort att jag inte sett den alls, då den doldes av mitt hår från min vy bakifrån. Med några klicka justerade jag längden på min tröja och problem var ur världen. Dock, var jag fortfarande helt tagen av känslan. Att man faktiskt kunde bli generad å sin karaktärs vägnar! Wow!

Nästa AHA var när jag sökte mig till någon form av stormarknad för newbies. Där var allt gratis! Jag som hyllar shopping som en form av högre väsen blev helt lyrisk. Hyllorna bågnade av kartonger med den ena häftiga prylen efter den andra, Sony Aibo robothundar, Dior solglasögon, små Imacar (jag som inte ens gillar Apple) och naturligtvis en massa andra måste ha grejer. Känslan jag hade när jag bokstavligen sprang omkring beskrivs närmast som eufori! Jag visste att kartongerna stod där, det var gratis och produkterna antagligen inte skulle ”ta slut”, men jag fick exakt samma känsla som när man fyndar i den riktiga världen. ”Måste ha den, och den, och den och titta, där är ju en sån, jag måste ta den snabbt, innan den är borta”. Jag har ju spelat spel tidigare där man köper och uppgraderar sina produkter, men detta var som att vara i favoritaffären och upptäcka att allt är gratis bara för dig, bara idag! HUR kan SL få mig att känna dessa offline känslor online? Men hur gick det egentligen för mitt nätverkade? Jag besökte exempelvis IBM för att kolla möjligheten att närvara på några intressanta online-seminarier (där man får med sig informationen hem i sin virituella ryggsäck), men jag hann egentligen inte utforska det vidare. Hur som helst är jag är grymt imponerad och tror att det finns mycket mer för mig att hämta i SL, jag måste bara logga in igen.

Jag har egentligen inte spelat så mycket i modern tid. Vi har ingen spelkonsul hemma (om man inte räknar sambons minikonsoll med två inbyggda spel, som han fått i present, jag tror det är ett kattspel och något i stil med Space Invaders). Jag spelade mycket när jag var yngre, främst shoot-em-ups som Quake (1 och 3) och Duke Nukem, men också spel där man bygger saker först (innan man börjar kriga) som Age of Empires och Red Alert. Det första spel jag körde som var riktigt läskigt var Half Life, som till och med sträckte sina långa fingrar ut i verkligen. I spelet fanns nämligen ett otrevligt djur som heter headcrab. Små, illasinnade krabbor som kastade sig mot ens karaktärs huvud och orsakade både stor skada samtidigt som de var extremt skrämmande.

Dessa crabs kom inte sällan ut genom ventilationsuttag som plötsligt exploderade. Och det var i en gångtunnel hos mina föräldrar i IRL som jag tog en omväg runt ventilationstrumman, det gick helt per autopilot! Och sen insåg jag förståss att jag var Sanna i Jakobsberg och inte Gordon Freeman i Black Mesa Facility och därför inte behövde oroa mig för headcrabs. Föresten, om någon av er inte får mardrömmar av headcrabs så kan man köpa sådana i plysch på Valvesoftware.

En gång i tiden var jag faktiskt praktikant på Webhallen, det var på den tiden företaget delade lokal med Compucraft på Sveavägen, precis vid uppgången Rådmansgatan. Det var en väldigt skojig tid och jag minns att jag var en hejare på att kränga flygsim! För egen del har aldrig den typen av avancerade spel som kräver extremt mycket manualläsande innan man ens kommer upp i luften varit min grej. Det enda flygspelet jag kört var ett helikopterspel som hette Swiv 3D, men det har jag och andra sidan spelat ganska mycket. Men då var styrningen enkel, svårigheterna låg mer i att veta vart man skulle flyga och vilka byggnader man skulle spränga.

Plötsligt kommer jag också ihåg jag också rymdspelet Descent där man kunde flyga uppochner och ofta tvingades göra detta eftersom man flög en del inomhus i långa smala utrymmen. Det var första gången som jag blev åksjuk och illamående av att spela ett spel. Annars gillar jag inte att åka saker när jag spelar, jag vill springa själv. Dock funderar jag på att testa någon av de senare versionerna av GTA eftersom jag läst en recension i PC Gamer som verkligen glammade det spelet. Och ibland blir jag lite sugen på att testa WoW också, men eftersom tid är något som det känns som jag konstant lider brist på är frågan om det vore försvarbart. Och förra veckan fick jag en invite till Quake Live Betan, så vi får väl se :) Men säkert som amen i kyrkan är att jag kommer ägna tid åt mina små favoritspel PubMania (underbart mobilspel av Gameloft) samt MaffiaWars (största skälet till att jag loggar på Facebook för tillfället, producerat av Zynga).

P.S. Okej, jag är ju faktiskt tjej, så visst har jag kört Sims också , både i PC och på mobilen.