Second Wednesday på Labcenter

Möten är viktigt! Viktigt för att utveckla individen, men också för att utveckla IT. Och definitivt för att utveckla ett företag. Det är när du pratar med någon som är intresserad av samma saker som du, men har ett lite annat perspektiv som de riktigt stora idéerna kan komma! En gång hade vi några rundabordssamtal inför starten av ett nätverk inom spelutveckling. Med runt bordet satt en speljournalist (som recenserat spel i typ 20 år), någon som sysslade med hårdvara för tunga onlineplattformar för WoW, en som studerade dataspelsutveckling, en vars fru precis startat en firma inom mobilspel och en person som hjälpt till ett releasa de första Amiga spelen i Sverige. Kan ni tänka er vilka korseffekter och synergier! Wow! Och dessa personer var inte på något sätt handplockade för att vi skulle få till en bra mix av folk, utan de var helt enkelt de som hörde av sig när vi mailade ut om att vi ville börja föra diskussioner kring ett nytt nätverk. Möten är också kul och givande! I onsdags var jag på ett alldeles särskilt kul sådant möte när jag besökte Second Wednesday på Labcenter. Efter pizza och smågodis höll Michael Anderberg en dragning om Windows 7 och det var gott om tid för mingel, men också för att titta lite närmare på smådemon av olika slag. Stämningen var också toppen, för att beskriva den får jag nästan säga Dreamhack. Alla är trevliga och alla är intresserade av samma saker. Mitt sällskap förvånades också över att förespråkare från flera OS fanns representerade, normalt går man kanske på en MS aktivitet eller en *nix aktivitet. Jag kände direkt att ”Åh toppen, jag vill vara med här!” och förmodligen återfinns jag på deras aktiviteter framöver! Vi kanske ses där?

Ett annat möte är för många, många år sedan då jag började prata programmering med en kille på en privatfest. Jag är ingen hardcore kodare, men just då läste jag en C++ kurs och vi kunde verkligen inte släppa ämnet trots “skarpa tillsägelser” från värden. Vi kom in på vilket av ”våra” respektive språk som krävde minst kod för att skriva ut den klassiska raden ”Hello World” på skärmen och genast kom papper och penna fram och vi började räkna tecken! ”Meen, seriöst, sade festdeltagarna, vad geeky, kom och kolla MTV med oss i vardagsrummet”, men den gubben gick inte och vi kodade enträget vidare och lite förvånande vann min kod till stor munterhet för de som samlats. Då anslut vi till de andra festdeltagarna och här kunde historien ha slutat om det inte varit för en händelse flera år senare på en av mina favorit vattenhål i stan, Pub Anchor. En kille i princip springer fram till mig och ropar triumferande ”Du glömde INCLUDE filerna!” och jag fattar ingenting. Och ingenting, och ingenting och sen sakta börjar ett svagt ljus gå upp för mig om vad vi pratar om, och jag inser också att han faktiskt har rätt. Vi glömde include-filerna i vår tävling. Not för er som inte vet, i C++ finns flera kodbibliotek man kan inkludera för att inte själv behöva koda allt från början. Så raden #INCLUDE IO.H (som hanterar utmatningen på skärmen) ska alltså räknas som lite fler tecken än den är. Det stör mig fortfarande att jag idag inte minns vilket språk han förespråkade, jag vet bara att jag inte kände till så mycket om hans favoritspråk.. Men, ett som är säkert, är att förlusten måste stört honom i alla år, och han tog chansen direkt att få upprättelse!

Idag anmälde jag mig till mässan Internet World i London där också stora möjligheter finns till kunskapsinhämtning, ny inspiration och knytandet av bra kontakter! Så se till att skaffa dig ett bra nätverk, och då menar jag inte ett som betecknas av A, B , G eller N!

Minidatorn Sheevaplug från Marvel

Vi börjar veckan med världens coolaste dator, Sheevaplug från Marvell! Du pluggar in den direkt i väggen och den är inte större än de enheter som används för att exempelvis köra trådlöst direkt över elnätet. Innanför chassit döljer sig en 1,2 gigahertz, 512 mb ram, 512 mb flashdisk, nätverkskort och en usb-kontakt samt Linuxdisten Debian. Sweet!

I onsdags var jag på MobileLife i Kista (arrangerat av bl.a. SICS och Stockholms Universitet), en spännande tillställning där jag bland annat fastnade för Swarmcam, en programvara för mobiltelefoner som kan användas för att sätta ihop tre strömmade mobilvideos live från olika mobiltelefoner. Ett exempel på användningsområde vore om man ville sända live från en mässa där tre personer går runt och filmar med sin mobilkamera. En del intressanta tillämpningar av GPS visades också, men inget nämndes om geotaggning som jag tycker verkar riktigt intressant. Geotaggning innebär att bilderna man tar med mobilen (som har GPS) automatiskt taggas med positioneringsinformation, vilket kan tillföra ett stort mervärde, exempelvis om man kan skicka vidare denna information till exempelvis en blogg.

Jag i Second Life, i Transylvanien och hos IBM

Nu vandrar vi över till en annan mobil produkt, nämligen den grafiska interaktionsplattformen / chatten Second Life! Jag vet inte hur många av er som varit där, men det är definitivt värt åtminstone ett besök för upplevelsen där går inte att beskriva med ord (okej då, jag ska försöka i alla fall). Så, om du jobbar det minsta lilla med IT, eller föresten, oavsett vad du jobbar med så rekommenderar jag att du tar dig tid till ett besök, planera in åtminstone en timme i kalendern eftersom du måste gå en introduktionskurs där du bland annat lära dig flyga innan du släpps in i det andra livet. Min ”sociala internet profil” behöver kanske förklaras i detta sammanhang. 1. När jag var yngre spelade jag en del, men inte numera 2. Jag nyttjar sociala forum som Facebook, men chattar inte och har inte IRCat i någon större utsträckning. Har MSN hos en kund av arbetsrelaterade skäl snarare än privata. Jag nyttjar forum, men sällan maillistor. 3. Jag är en nätverkade, men mer av en offline sådan… Det var egentligen nätverksdelen som fick mig att undersöka SL närmare och registrera ett konto. Hur skulle det vara att nätverka online? Jag är ju exempelvis aktiv medlem i Dataföreningen, och tillbringar åtminstone någon kväll i månaden i sällskap med medlemmar från densamma. Skulle vi kunna ha ett möte online i min beachvilla? Tanken svindlade! Vilken olik miljö från ett möte i en textbaserad chatt.

Dock blev min upplevelse av ett annat slag än väntat, min interaktion med andra personer i spelet (vet inte om man kan kalla SL ett spel, eftersom det inte finns något spelmoment) har varit ganska begränsad. Jag träffade en vampyr som plösligt skymde solen för mig med sin ena vinge, för att sedan fråga om jag ville bli hans vän och sedan erbjöd han mig ett gratis giftpack med flera hus (bland annat ingick beachvillan jag tänkt på). Jag pratade också med en person i informationsdisken hos ett företag som etablerat sig i SL. Sedan testade jag lite dancemoves med några dansanta personer på ett torg. Så uppenbarligen var det inte nätverkandet som var ”the big thing” inledningsvis. I Transylvanien utspelar sig föresten min första AHA upplevelse i SL! Jag går runt i staden, turistar på kyrkogården, vampyrmuseet och tatueringsstudion när jag plötsligt ser en skylt där det står ”I’ve been to Transylvania and survived. Click here for free t-shirt”. Såklart man klickar eller hur? Jag vill ju att min gubbe (eller min flicka rättare sagt) ska ha en cool t-shirt som talar om att hon är berest  Så, jag klickar och för att förklara vad som händer nu måste jag berätta att man i SL i standardläget ser sin karaktär bakifrån. När jag klickade byttes känslan av ”Wow, gratis” till ”IIIhh, min karaktär har ingen tröja på sig. Min karaktär är naken på överkroppen. Hjälp!” Jag snurrade runt och väntade mig se några punkare på en mur som skrattade något i stil med ”Haha, ännu en knäpp tjej som gick på vårt trick”, men såg inte till några. Då insåg jag plötsligt att jag faktiskt hade en tröja på mig, dock en midjekort variant utan ärmar, vilket var det som gjort att jag inte sett den alls, då den doldes av mitt hår från min vy bakifrån. Med några klicka justerade jag längden på min tröja och problem var ur världen. Dock, var jag fortfarande helt tagen av känslan. Att man faktiskt kunde bli generad å sin karaktärs vägnar! Wow!

Nästa AHA var när jag sökte mig till någon form av stormarknad för newbies. Där var allt gratis! Jag som hyllar shopping som en form av högre väsen blev helt lyrisk. Hyllorna bågnade av kartonger med den ena häftiga prylen efter den andra, Sony Aibo robothundar, Dior solglasögon, små Imacar (jag som inte ens gillar Apple) och naturligtvis en massa andra måste ha grejer. Känslan jag hade när jag bokstavligen sprang omkring beskrivs närmast som eufori! Jag visste att kartongerna stod där, det var gratis och produkterna antagligen inte skulle ”ta slut”, men jag fick exakt samma känsla som när man fyndar i den riktiga världen. ”Måste ha den, och den, och den och titta, där är ju en sån, jag måste ta den snabbt, innan den är borta”. Jag har ju spelat spel tidigare där man köper och uppgraderar sina produkter, men detta var som att vara i favoritaffären och upptäcka att allt är gratis bara för dig, bara idag! HUR kan SL få mig att känna dessa offline känslor online? Men hur gick det egentligen för mitt nätverkade? Jag besökte exempelvis IBM för att kolla möjligheten att närvara på några intressanta online-seminarier (där man får med sig informationen hem i sin virituella ryggsäck), men jag hann egentligen inte utforska det vidare. Hur som helst är jag är grymt imponerad och tror att det finns mycket mer för mig att hämta i SL, jag måste bara logga in igen.